Ukulelens ursprung och historia

Av Robert Hultman

På eftermiddagen lördagen den 23 augusti 1879 seglade den brittiska barken Ravenscrag in i Honolulus hamn på Hawaii. Ombord på båten fanns 421 män, kvinnor och barn som gjort en 123 dagar lång resa från Madeira.

Ravenscrag var den andra båten med portugisiska utvandrare som kom till Hawaii. Året innan hade 120 utvandrade portugiser anlänt med båten Priscilla och under de följande 30 åren skulle åtskilliga tusen portugiser följa i deras spår. De kom till Hawaii för att arbeta på sockerrörsodlingarna och i hemmen hos välbeställda familjer.

I flera redogörelser för ukulelens historia finns det beskrivet hur en av passagerarna på Ravenscrag, den 25-årige João Fernandes (1854-1923) hoppade i land och brast ut i sång ackompanjerandes sig själv på en machete de braga eller braquinha som han lånade av en medpassagerare när Ravenscrag hade lagt till i hamnen.

Åskådarna i hamnen imponerades av hans spel och tyckte att hans hand påminde om en hoppande loppa när den flög fram över greppbrädan. De döpte således instrumentet till ”hoppande loppa” – ukulele på hawaiianska. Uku betyder ”loppa” och lele ”hoppa”

Det är populärversionen av hur instrumentet kom till Hawaii och hur det fick sitt namn. Men riktigt så kan det inte ha varit. Det dröjde nämligen ytterligare några år innan ukulelen fick sitt namn. Dessutom skiljer sig ukulelen från macheten eller braquinhan (två namn på samma instrument) som var det instrument Fernandes spelade. Ukulelen kom inte till förrän senare. Jag ska straxt återkomma till namnet och några konkurrerande förklaringar till hur instrumentet fick sitt namn och vad det betyder.

Brudda Bu skriver på sin website att det berättas om Joao Fernandes att han tillbingade sin mesta tid med att gå omkring i Honolulu och spela på sin ukulele. Han ägnade så mycket tid åt detta att hans hustru klagade så att han till sist fick lägga undan ukulelen1). Honoluluborna däremot verkar dock ha uppskattat hans musik. Och det var tydligen inte bara han som spelade på gatorna.

John King har skrivit flera välunderbyggda artiklar om ukulelens historia. I några av dem citerar han en artikel ur Hawaiian Gazette som ska ha publicerats knappt två veckor efter Ravenscrags ankomst. Artikeln som har rubriken ”Portugisiska musiker” lyder enligt King:
“Under den gångna veckan har ett band med portugisiska musiker, sammansatt av Maderianska öbor som nyligen anlänt, glatt befolkningen med nattliga gatukonserter. Musikerna är verkliga artister på sina konstiga instrument som är ett slags korsning mellan en gitarr och banjo men som producerar mycket ljuv musik i händerna på de portugisiska (minstrels). Vi tillstår att vi själva njutit av musiken och hoppas för höra mer av den”

King konstaterar dock att det inte lär ha hörts så mycket mer från de nyanlända eftersom de, i enlighet med sina treårskontrakt, fortsatte till sockerrörsodlingarna på Hawaii, Maui och Kauai. Enligt King återvände inte flertalet av passagerarna från Ravenscrag till Honolulu förrän tidigt på 1880-talet, där de återgick sina gamla yrken.
Bland de som kom med Ravenscrag och som bosatte sig i Honolulu fanns möbelsnickarna Augusto Dias (1842 – 1915), Manuel Nunes (1843 – 1922) och Jose do Espirito Santo (1850 – 1905). Även om alla tre i första hand var möbelsnickare lär det ha varit så på Madeira att möbelsnickare också använde sina kunskaper i träbearbetning för att göra musikinstrument. Enligt John King finns Augusto Dias upptagen som ”gitarr- och möbelmakare” i 1884-85 års ”City Directory” för Honolulu. Och, fortfarande enligt King, annonserade Dias och Nunes var för sig i den portugisiskspråkiga veckotidningen O Luso Hawaiiano i augusti 1885. I annonsen kallar sig Dias “Manufactor de violas e machets, e todo o instrumento de corda” (tillverkare av gitarrer, machetes och alla stränginstrument) medan Nunes marknadsförde sin verksamhet som “marcinaria de instrumentos de corda, violas e machets” (möbelsnickareaffären med stränginstrument, gitarrer och machetes). Året därpå, och det är fortfarande John King som är källan, rapporterade samma tidning om en händelse som ägde rum “na loja do Sr. José do Espirito Santo.” (I Sr. José do Espirito Santos affär).

Inom sju år efter ankomsten till Hawaii hade alla tre tydligen återupptagit sitt yrke som tillverkade av möbler och stränginstrument.

Stränginstrumenten de tillverkade och sålde bör ha varit de instrument de hade tillverkat hemma på Maderia: Gitarr, braquinha (som också kallas machete de Braga) och rajao. De små gitarrerna (braquina och rajao) fick i Honolulu namnet taropatchfioler (Taro Patch Fiddles) därför att plantagearbetarna tog med sig dessa instrument ut på fälten och spelade på dem under pauser i arbetet. Taro är nämligen en växt (Colocasia esculenta) som odlas på många håll i världen, bland annat på Hawaii och används i matlagningen där. Taro patch är alltså en liten landremsa, en odlingslott, där man odlar taro.

På Hawaii spelade man alltså till en början inte ukulele utan braquina och rajao som lät och såg ut precis som på Madeira men kallades taro patch fiddles. Enligt John King dröjer det ända till 1891 innan Ukulele dyker upp i skrift för första gången. Då med stavningen ”ukelele” i en resehandbok om Hawaii skriven av Helen Mather. I boken beskriver hon hur ukelelen användes tillsammans med en femsträngad taropatchfiol som ackompanjemang till huladans ombord på skeppet Australia på en resa från San Francisco till Honolulu.

Första gången ukulelen förekommer med uku-stavningen är enligt King i Hawaiian Gazette 1895. Därefter använder tidningen omväxlande båda stavningarna. Men under åren 1895 och 1904 nämns ukulelen enligt King vid ”mindre än ett halvt dussin tillfällen under denna 10-årsperiod”. Espirito Santo var den förste att använda namnet”ukulele” i en annons i the City Directory och året var då 1898.

Namnet ukulele var av allt att döma ingen hit från början utan segade sig till allt större användning. Men var det namnet på det instrument vi idag kallar ukulelen eller var det bara ytterligare ett annat namn på de braquina och rajao som också kallades taropatchfioler?

Hur det gick till när den första ukulelen såg dagens ljus och när det skedde tycks ingen vilja uttala sig om med någon större noggrannhet. John King konstaterar att alla tre instrumentmakarna från Ravenscrag hade öppnat sina affärer 1886 och att ”Inom tre år hade Dias, Nunes och Espirito Santo skapat ett hybridinstrument som förenade machetens lilla storlek och åttaformiga kropp med ”min-hund-har-loppor-stämningen” hos rajãon (minus den femte strängen). Den kallades ukulele.”

I en annan artikel 5) skriver King:”Någon gång före 1894 övergav musiker på Hawaii den traditionella machete-stämningen och antog rajãons re-entrant-stämnig av de första fyra strängarna istället. Orsaken är oklar, men när Edward Holstein publicerade sin nybörjarbok ”Chords of the Taro-Patch Guitar” i Honolulu 1894 var bytet redan ett fullbordat faktum”

Här och var stöter man på uppgiften att Manuel Nunes var den som uppfann ukulelen. Enligt John King var det ett anspråk som Nunes själv började göra runt 1910 när han och sönerna Leonardo och Julius startade ett tillverkningsföretag för produktion av ukulelar, M Nunes & Sons. Smart marknadsföring men osann historieskrivning är Kings bedömning.

En intressant teori 7) är att ukulelens utveckling är resultatet av ett smart affärstänk. De tre instrumentmakarna som kom med Ravencrag till Honolulu, ville försörja sig som instrumentmakare men såg att marknaden för braquina och rajao var för liten. Antalet portugiser på Hawii var helt enkelt för litet. Men eftersom såväl invandrare från olika länder som infödda kände till och kunde spela gitarr kunde man öka marknaden genom att stämma sina braquina som gitarrer G, C, D, A. Att introducera instrumentet för kung David som de visste spelade gitarr och få den accepterad av den kungliga familjen var också ett led i marknadsföringen av instrumentet.

Trots att ukulelens historia kan tyckas väldokumenterad tvingas man konstatera att tillkomsten av det instrument vi idag kallar ukulele är höljt i dunkel. Och med namnet är det nästan lika illa. Det finns flera olika versioner av hur namnet kom till och dessutom flera tolkningar av namnets betydelse.

Den brittiske arméofficeren Edward Purvis var biträdande kammarherre hos kung David Kalakaua (1836-1891) på det tidiga 1880-talet. Purvis, sägs ha fått smeknamnet ”ukulele” på grund av att han var liten till växten och mycket rörlig. Han uppges ha varit en duktig ukulelespelare och den som gett instrumentet dess namn eftersom Hawaiianerna associerade honom med det lilla instrumentet. En annan version av hoppande loppan-namnet med andra ord. Det som talar emot historien är just det faktum att namnet ukulele inte finns belagt förrän 1891 (1895 med uku-stavning). Purvis, som för övrigt blev indragen i maktkampen runt kung David och av premiärminister Gibson anklagades för att ha skrivit smädeskrifter om kungen och tvingades avgå 1886, dog i Colorado Springs 1888.

Budda Bru tar på sin website upp ytterligare en annan version av namnets ursprung. I den tillskrivs namnet Gabriel Davian och Judge W L Wilcox, som var medlemmar av en känd öfamilj. Enligt denna berättelse var dessa både med på en inflyttningsfest i det Wilcox’a hemmet i Kahili, där Davian spelade på en ukulele han byggt själv. När en av gästerna frågade vad det hette svarade Davian på skämt att att döma av det sätt man ”kliade det” var det en ”hoppande loppa”. Wilcox som talade språket flytande ombads översätta det till hawaiianska och ska ha svarat ”Ukulele!”

Att en händelse på en inflyttningfest skulle ha fått sån genomslagskraft att den gett instrumentet dess namn känns dock ganska långsökt.

En annan förklaringar till namnets betydelse härhör från Alton Pryors Little Known Tales of Hawaii History från 2004. Han skriver att drottning Lili’uokalani trodde att det kom från de hawaiianska orden för ”gåvan som kom hit” eller uku (gåva eller belöning) och lele (att komma).

Enligt en annan legend, som Budda Bru tar upp, kallades instrumentet ursprungligen ”ukeke lele” eller ”dansande ukeke” Detta namn skulle under åren kommit att uttalas fel och bli ”ukulele”. Ukeke är ett ursprungligt hawaianskt instrument som i de beskrivningar jag stött på ibland uppges ha två strängar och ibland tre strängar. Gemensamt för beskrivningarna är att instrumentet är bågformat med sensträngar. Hur den var stämd har jag inte sett någon uppgift om och ljudet beskrivs som något som mest liknar ett hummande. Man kan förstå att hawaiianerna tog till sig de nya instrument som kom med invandrare från olika länder.

En variant på ukeke-lele-temat framförs av Dan Scanlan med stöd av den amerikanske ukulelartisten Fred Fallin. De menar att ukulele kommer att en sammanslagning av ukeke (ibland också stavat ”ukeki”) och ”mele” som betyder sång.

Det är svårt att låta bli att reflektera över mångtydigheten hos hawaiianska ord när uku kan betyda så pass skilda saker som gåva, belöning och loppa. Att ett och samma ord kan betyda hoppa och dansa eller rent av komma är lättare att acceptera men gör det sannolikt inte enklare att tala språket.

- - - -

I olika skildringar av skeppet Ravenscrags ankomst till Honolulu kan man se olika uppgifter om hur många passagerare som fanns ombord: 421, 423 eller 419. Det är ju ingen större skillnad och det lär vara betydelselöst vilken siffra som är den rätta. Men det är märkligt att uppgifterna varierar eftersom passagerarlistan finns kvar och till och med finns tillgänglig på internet. Det var 421 passagerare. Varsågod och räkna själv:
http://www.hawaiian-roots.com/ravenscrag.htm

Källor

1) Det berättar Joaoa Fernandes själv i en intervju med honom publicerad 1922 i och citerad i John Kings artikel “Machetes and Rajoes and Taropatches, Oh, My!” I Ukulele Yes – the ukulele teachers ezine. http://www.ukuleleyes.com/issues/vol7/no3/feature.htm

Budda Brus artikel baseras på några angivna källor, nämligen ..men också på ”just a heck of a lot of stories told by my Hawaiian friends”

John King teaches classical guitar at Eckerd College in St. Petersburg, FL. He has released two acclaimed ukulele recordings: John King Plays Bach and Royal Hawaiian Music.)

5) “Machetes and Rajoes and Taropatches, Oh, My!” I Ukulele Yes – the ukulele teachers ezine. http://www.ukuleleyes.com/issues/vol7/no3/feature.htm

7) Dan Scanlan “Cool Hand Uke’s Partial History of the Ukulele” 2004