Ukulelekommissionens forum

[Robert_Hultman]

S� �r man nyligen hemkommen efter kommissionens 2-�rskalas. Vi vaskade fram en lista med l�tar som tills vidare f�r vara v�r "l�tlista". L�ttspelade l�tar med n�got slags potential �r tanken.

Vi ska ta fram texter - alla verser i f�rekommande fall - och ackord och sammanst�lla i en nedladdningsbar "trycksak".

S� h�r ser l�tlistan ut:

Ovan d�r
34:an
Dagny
Stetsonhatt
When the saints
Apans s�ng
Sockerbagaren
S�nt �r livet
I want to be loved by you
All of me (i G)

Ett par projektl�tar (begreppets n�rmre inneb�rd �terst�r att fastst�lla) listades ocks�:
Roddb�t till Kina
L�t hj�rtat va med.

� sj�lva m�tet d�? Ja, jag vet inte. Det k�nns som att det tog mer energi �n det gav. Den inledande delen d�r vi vaskade fram l�tlistan fungerade v�l n�gorlunda. Problemen d�r var v�l n�rmast avsaknaden av texter och ackord - m�nga hamnade utanf�r spelandet. Men det �r ju det l�tlistan ska r�da bot p�.

Sen tog strukturen slut och de h�gr�stades diktatur uppr�ttades. D� gick jag hem.
_________________
N�got slags initiativtagare

[zpreston]

Och hur bidde det med t�rtan?
_________________
- they call me the queen of Bossa Nova -

[jukkalele]

Nada t�rta. Men en tjusig version av "Ja m� vi leva".

H�ller med om Robbans beskrivning med ett par sm�rre tiil�gg.

�ven de n�got mindre h�gr�stade hade en tendens att stimma och f�rhindra b�ttre ordning under den "seri�sa" delen av m�tet. F�rhoppningsvis kommer l�tlistan att generera mer spel tillsammans fram�ver. Nu var det v�ldigt mycket av att v�nta p� att det skulle bli m�jligt att spela.

Jag h�rdade ut och stannade kvar, mycket beroende p� att jag hade en stor del av en �l kvar. Det blev kul. Mycket beroende p� att det d� var en s�n liten grupp kvar, s� att det funkade att spela p� p� det viset. Men naturligtvis inte idealiskt ur ett kommissionsperspektiv. Det �sk�dliggjorde lokalens brister. Man kan inte dela upp sig i grupper, det m�ste bli bara en grupp kvar.

Och s� till orsaken att jag �verhuvud taget drog ig�ng datorn: N�r jag klev upp ur tunnelbanan m�ttes jag av f�ljande syn:

Strax intill stod en konstapel, l�ng och smal av Klingtyp (eller om det var Klang) Jag sa till honom, m�jligen en smula skadeglatt, men nest med f�rv�ning och inte helt utan empati: "Det d�r ser man inte ofta". Han genm�lde med att h�vda att den av storkoncernen Ford �gda tillverkaren av bilen i fr�ga inte skulle bli glad. Har polismyndigheten m�jligen n�gon form av s�rskilda p�trycknings- ocheller repressalie�tg�rder de tar till mot sina leverant�rer, med den f�ljden att dessa inte blir glada? Vem vet? F�r att l�tta upp den n�got omin�sa st�mning som detta uttalande skapat i min sj�l, d� jag t�nkte p� alla dessa leverant�rer som m�h�nda darrade av skr�ck inf�r utsikten att RPS eller n�gon av dess grenar skulle g�ra dem oglada, drog jag fram min kamera och riktade den mot det olycksaliga polisfordonet. Detta f�ranledde konstapeln ifr�ga att skratta, som man skulle s�ga i mindre belevade kretsar, l�ppen av sig. Denna munterhet fr�n hans sida fortsatte �nda tills han klev in p� b�rgningsbilens passagerarsida och medf�ljde densamma n�r den nesligt sl�pade den f�rolyckade voatyren efter sig. M�h�nda fortsatte skrattandet �nnu l�ngre, men efter d�rrens st�ngande stod det icke l�ngre att h�ra.

Sensmoral: G�r en konstapel glad s� kanske han l�ter bli att g�ra en leverant�r ledsen. Det borde finnas en b�ttre... n�ja...
_________________
Jukkal E. Le

What, me uke?

[J�rgen]

[Lasse R]

Tack f�r i g�r alla n�rvarande kommission�rer! Det var bra att vi f�rs�ker att b�rja med en l�tlista igen, och kanske d� att vi ska duka med en "st�mgaffel" vid n�sta m�te f�r ordningens skull Det finns en liten m�jlighet att dela upp sig d�r i rummet bredvid. Det f�r v�l plats en tre-fyra stycken d�r i alla fall Vi pratade lite om att vi skull f�rs�ka att fast�lla datum f�r kommande m�ten under v�ren! Det vore bra f�r en del med en liten framf�rh�llning. N�gon bor ju i Kalmar!

[H�gel]

[Axel]

T�nka sig, mitt f�rsta missade m�te



_________________
"Legolas"

Krya p� dig Robert!

[J�rgen]

[Martin B]

Eftersnacket ligger tydligen �t det eftersinnande h�llet och det kan v�l
passa bra f�r en tv�-�ring. Om jag ska f�rs�ka vara med och sinna efter
s� tror jag att m�tena vi har �r ett trevligt s�tt att tr�ffas och ha kul, men
att det nog �r ganska sv�rt att utr�tta musikaliska stord�d. Om man odlar
den l�tlista vi vaskat fram p� storm�tena s� kan vi kanske knyta ihop sm�grupper som
tr�ffas och �var in repertoar som ligger dem varmt om hj�rtat. D� f�r vi
ju en st�rre repertoar utan att man beh�ver l�ra sig s� m�nga l�tar. Jag
tror ocks� att det �r sv�rt att utveckla n�n finess i gruppspel med f�r m�nga deltagare. Det blir i alla fall en mera varierad kompott om man v�xlar stor ensemble med mindre. Nog tyckt, nu vill jag bara tacka Jukk-
al-ele f�r hans or�dda reportage om polismakten. Det tog oss alla direkt
till verkligheten fr�n tonernas f�rtrollande v�rld. Morsning, Martin

[jukkalele]

Jag tror att b�de H�gel och Martin har ganska r�tt.

En stor orsak till att det blir stimmigt och att det inte g�r att f� en syl i det sk v�dret �r att folk inte kan l�ta bli att fingra p� sina ukkar och l�ta dessa utbringa ljud. I och med att det d� k�nns som att det �nd� inte p�g�r n�got s�rskilt b�rjar d� andra att snacka i v�ntan p� att ukkesl�spelarna ska sluta (vilket de ju aldrig g�r). Det hela g�r att det blir en v�ldig uppf�rsbacke f�r den som f�rs�ker s�ga n�got eller organisera n�gon typ av gemensamt spel. Det �r v�ldigt mycket dagis �ver det hela.

Det �r ocks� helt riktigt att vi som storgrupp aldrig kommer att kunna utr�tta musikaliska storverk. Det �r f�r m�nga p� samma instrument helt enkelt. Det kan finnas andra orsaker ocks� Men om vi nu vill spela ihop, vore det ju kul om vi kunde g�ra det lite mer. Jag har en naiv f�rhoppning om att en sjungbok ska kunna hj�lpa till lite, men vi f�r se.

N�r det bara var en liten grupp kvar gick det alldeles utm�rkt att lira hejdl�st och skr�la p�, men det kan ju inte vara meningen att de flesta ska beh�va g� innan det fungerar.

Jag vet inte. Antingen m�ste vi f� stuns p� detta h�r och ge fan i att vara s� DAMP-aktiga, eller s� f�r vi ge fan i alla ambitioner att lira n�got organiserat. Jag tyckte att mycket av det inledande var m�ttligt kul, men framf�r allt noterade jag flera som tyckte att det var �nnu m�ttligare. Hur l�nge forts�tter de komma? Och varf�r har en del redan slutat komma?

Nog surat nu. Det �r ju kul att tr�ffas och gagga lite, men det �r �nnu roligare om det inte �r s� f�rbannat sv�rt att f� ig�ng gemnesamt spel. Kan sjungboken bli v�r "de vises sten" som f�rvandlar skit till guld? Vi f�r v�l se...
_________________
Jukkal E. Le

What, me uke?

[Martin B]

Jag menade inte att vi inte skall sjunga ur sjungboken utan naturligtvis
odla de s�nger vi best�mt i stor grupp p� tr�ffarna. Min tanke var att man
i m�n av tid och intresse skulle kunna �va i mindre grupper d�r det skulle
vara m�jligt att utveckla ett mera raffinerat spels�tt med t.ex ett melodisolo ackompanjerat av ett par uckar. Det ger en chans att l�ra sig lite nya grepp ( Bildligt talat ) Det kunde ju vara ett utvecklande kompliment till den " fulla ensemblen " Vi f�r v�l se vad som h�nder.
P� s�ndag f�r vi sova en timme mindre-sommartiden �r inne. Martin

[H�gel]

Det h�r h�r v�l egentligen hemma p� det interna forumet, men det �r ju h�r tr�den ligger, s�...

Eftersinnande...

Vad vill vi med kommissionen? Vad �r kommissionen f�r mej? F�r dej?
Varf�r kommer vi till m�tena? Varf�r gick vi dit f�rsta g�ngen? Varf�r forts�tter vi att komma? Varf�r forts�tter vi inte? Vad f�rv�ntade vi oss? Varf�r krymper den tappra skaran?
Jukk-al-Eles fr�gor �r viktiga. Kan vi g�ra n�got �t frustrationerna?

Jag kan naturligtvis bara tala f�r mig sj�lv: Jag gick glatt till mitt f�rsta m�te d�rf�r att jag var nyf�r�lskad i mitt instrument. Men, jag gick inte dit f�r att g� p� kurs.
Jag gick dit f�r att f� tr�ffa likasinnade.
Lyssna p� andras spel.
L�ra mig n�got.
Snappa upp tips om allt det som var viktigt f�r mig: strummingsteknik, tricks, str�ngar etc.
F� tips om l�tar.
hj�lp med ackordsanalys.
F� synpunkter p� mitt eget spel. Och uppmuntran, naturligtvis...
Lite mer intimitet, kanske lite av "Visans v�nner" (inte f�r att jag vet hur det g�r till d�r -- det kanske �r samma som hos oss? -- men jag inbillar mig).

Jag skulle g�rna h�ra andras spel -- en och en. Vara publik. Men det tycks n�stan vara f�rbjudet (En Kommissionens egen lilla Jantelag? �r det det som h�ller tillbaka folk fr�n att l�gga ut egna inspelningar?).
Och �nd� �r det de sm� provstycken jag f�tt h�ra p� Kommissionsm�tena, n�r vi -- ett par tre stycken -- dragit oss undan fr�n m�ngdens yra, till ett avsides h�rn, som betytt mest f�r mig. Och som varit mest inspirerande. Som n�r jag fick h�ra nyblivne medlemmen Martin spela "V�rt eget blue Hawaii" p� balkongen utanf�r HRC (r�krutan), eller n�r Martin B lirade "Madrassen" p� banjo, eller n�r Robert visade mig harmonierna till Craig Robertsons "The Dress", etc...

Viktiga �r ocks� de informella mail-kontakter och telefonsamtal jag har med medlemmar om l�tar och om tekniker, den hj�lp jag f�tt av t.ex. Bengt N och Martin B med ackordsanalyser och speltips, rimfl�tning, m.m., l�tar jag f�tt av Robert...

Och s� det h�r forumet, f�rst�s. H�r kan jag spela upp l�tar och f� feed-back; h�r f�r jag h�ra medkommission�rers spel (alltf�r f�, bara -- men julkalendern var underbar!). Och h�r kan vi k�bbla och sk�mta. Det sistn�mnda kan man f�rst�s g�ra p� m�tena ocks� -- om man h�jer r�sten tillr�ckligt.

Kommissionen �r ingen formell f�rening. Och d�rf�r har jag heller inte haft f�rv�ntningar p� organisationen. Men det �r, som sagt, inte i det d�r stora gemensamma lirandet som jag funnit tillfredsst�llelsen, utan i marginalen.
Nu kan jag tycka att marginalen kunde vara lite st�rre och frikostigare.
Jag tror att det �r det Martin menar ocks�? Och �ven evighetslirarna och gruppdynamikerna k�nner sig tydligen mer tillfreds n�r gruppen blivit mindre. Jag vet att det �r flera sm�grupper som tr�ffas utanf�r kommissionsm�tena. Och det �r naturligtvis j�ttebra. Det beh�ver ju inte betyda att det �r n�gon konspiration (Conspiracy) som hotar Kommissionen p� g�ng?

Nu h�r det till saken att jag aldrig varit mycket f�r stort gruppspel heller, egentligen.
Jag �r t.ex. inte mycket f�r k�rs�ng, vare sig att lyssna p� eller att delta i (men jag vet ju att en stor grupp av befolkningen �lskar det -- s� icke jag).
-- Men det finns undantag: det �r klart att det �r kul att skr�la s�nger i glada v�nners lag p� fester odyl (det �r ungef�r s� jag ser v�rt sjungande i kommissionen) -- alls�ng �r ju n�got annat -- �ven om det ocks� har b�de begr�nsningar och f�rdelar.

Jag har t.ex. aldrig varit med i n�gon rockgrupp och heller aldrig dr�mt om att bilda n�gon, inte ens under ton�ren. Jag skulle nog g�rna velat kunna lira i ett jazzband, f�rst�s, men jag har sv�rt f�r att h�lla takten (det var inte bara trik�erna som avskr�ckte mig fr�n att pr�va p� dans som uttrycksform). Jag har d�rf�r alltid lirat solo. N�r vi lirade blues i mina gr�na 1960-tals-ton�r var vi ett litet g�ng. Och vi lirade l�tar f�r varandra (ibland kompade f�rst�s n�gon medan andra lirade solo).

Likas� med de v�nnerna som var intresserade av visor (det var ju en vis-boom d� p� 60-talet). Och man lyssnade faktiskt p� varann. Bytte l�tar, snygga harmonig�ngar, etc. Det var kanske en revival av n�got s�dant jag hade v�ntat mig av kommissionen -- och det har som framg�tt delvis uppfyllts...

S� vad tycker jag d� om Kommissionen?
Bra. Jag hoppas att den kommer att leva vidare. F�r sina "marginalers" skull. H�r tr�ffas vi som aldrig skulle ha m�tts annars (�ver alla gr�nser). Och trots alla frustrationer f�r jag �nd� ut en hel del. Jag har f�tt nya lekkamrater att forts�tta kontakter med �ven utanf�r m�tena. Jag ser fram mot att f� tr�ffa er Jag kommer att forts�tta att m�ta upp....

Klart vi ska ha en sjung-bok med tydliga ackord som vi kan k�ra gemensamt. Det �r ju kul. Men det �r inte d�rf�r jag �r d�r i f�rsta hand, vilket kanske framg�tt ovan.

�r det n�n som k�nner igen sig?


S� oavsett... Ukulelekommissionen svarar mot ett behov (och tillfredsst�ller det delvis ocks�).
P� tv��rsdagen... Leve kommissionen, ja, m� den leva... men hur?
_________________
Keep Strummin'

[jukkalele]

Bra rutet H�gel. Jag vill bara f�rtydliga min st�ndpunkt avseende sjungboken. Inte heller jag �r n�gon v�n av ett stort g�ng ukkar och skr�lande st�mmor samtidigt. I alla fall inte att lyssna p�. Att delta i det �r m�jligen lite annorlunda. Det har jag iofs sagt ett antal g�nger, men det kan f�rtj�na att upprepas.

Det jag ser som eventuella f�rdelar med en samlig l�tar �r att frustrationerna under den gemensamma delen kan bli f�rre och att man kommer snabbare fram till punkten d�r man kan j�mf�ra strumningar, str�ngar, strupar, stringkalsonger... stryk det sista. Dessutom lever jag i den villfarelsen(?) att det nog finns en del f�r vilka just det gemensamma spelet �r avsikten med att komma p� m�tena. S� i den ideala v�rlden ska det finnas lite f�r alla, inte bara det just jag vill ha. (vilket jag p� inget s�tt menar att H�gel skulle ha f�respr�kat, tv�rtom)
_________________
Jukkal E. Le

What, me uke?

[J�rgen]

Som en 1+-�ring i kommissionen kan jag inte uttala mig s� mycket om
hur det var f�rr (2005). Varf�r antalet Kommission�rer minskar �r sv�rt att uttala sig om.
Kanske har nyhetens behag g�tt �ver? Kanske n�gra k�nner sig mer hemma
i Ukuleleklubbens unisona strummande(?)? Kanske de f�redrar kaffe framf�r krogens utbud av drycker?

Nu "t�nker jag h�gt":
Det kommer ju i alla fall till en och annan nykomling, det �r bra.
Det k�nns som om �ldersspridningen �kar, det �r bra.
Fler tjejer vore trevligt (�ven om Z �r v�ldigt najs).

HRC:s lokaler l�mpade sig b�ttre f�r sm�grupper, det var bra.
Jag saknar soloframtr�danden precis som H�gel.
Jag saknar (mindre) gruppframtr�danden.
Det �r kul att ses och snacka lite skit/ukulele/speltekniker/you name it.
Jag klinkar ukulele f�r att det �r kul. Det finns andra instument som
ocks� �r kul.

Om s�ngboken blir "de vises sten" �terst�r som sagt var att se.
Sj�lv k�nner jag mig allt annat �n frustrerad: det g�r mot helg och SMHI har lovat sol & v�rme. Ooooh, i like it!
_________________
http://jetbloggen.blogspot.com/

[Robert_Hultman]

Jag k�nner igen mig och h�ller med dig H�gel!

Det �r egentligen bara en sak som inte st�mmer. Och J�rgen har naturlitgvis fel i det �ven han. Jag har ocks� haft k�nslan av att vi �r en krympande skara som tr�ffas. Men s� �r det inte.

Vi har varit 10-15 pers de flesta g�nger vi setts. Ett par g�nger har vi varit f�rre �n 10 (En sommartr�ff i Humleg�rden d� vi bara var 5 och Nationaldagstr�ffen 2006 p� Skeppsholmen f�rra �ret, d� vi var 8.). Flest var vi sista (senaste?) g�ngen vi s�gs p� Hard Rock. D� var vi 18-20 pers. N�gra f� kommer "alltid" andra kommer d� och d�. N�gon dyker lyckligtvis upp igen efter en tids fr�nvaro. Annars kan man l�tt f� intrycket av att vissa skr�mts bort f�r alltid.

Websiten k�nns som en v�ldigt viktig del av kommissionenen. Dess egentliga k�rna och sammanh�llande kitt. Den g�r det m�jligt ocks� f�r folk som inte bor i Stockholm (eller G�teborg) att "tr�ffa" likasinnade och utbyta kunskap, ide�r och erfarenheter. Kommissionen tycker jag �r att likna vid en "Community" dvs en webgemenskap med f�rgreningar ut i verkliga livet.

Att tr�ffas i verkliga livet ger en annan dimension �t umg�nget p� webben.

Jag kan se i princip tre s�tt att organisera m�ten d�r 10-15-20 eller fler m�nniskor tr�ffas:

F�reningsm�tet
Man har en talarlista och man beg�r ordet och �r tyst n�r andra talar. Det �r den sj�lvklara modellen f�r diskussion och beslutsfattande. Vi har ocks� anv�nt den i Kommissionen. Men det �r sv�rt om inte alla respekterar modellen och faktiskt h�ller k�ften n�r andra talar. (H�lla k�ften inkluderar h�r ocks� plinkande p� ucken.)
F�reningsm�tesmodellens uppenbara nackdel �r att den �r sv�r att applicera p� faktiskt musicerande. I kommissionen har det inneburit att n�r snacket �r klart har "kaoset" tagit vid. (P� HRC fanns det plats att g� �t sidan i sm�grupper) varf�r det �nd� blev utrymme f�r alla i kaoset.

Katedermetoden
Ukuleleklubben i G�teborg och nu ocks� i Stockholm f�refaller att anv�nda en "katedermetod" som nog ocks� fungerar bra men k�nns "tr�kig".

Dirigentmetoden
I orkestersammanhang �r det ofta s� att det finns en chef, en uttolkare, en dirigent som best�mmer allt fr�n reportoar till frasering till n�r man ska g� och kissa.

Jag har aldrig haft ambitionen att vara kommissionens chef eller ordf�rande eller dirigent. Jag saknar den musikaliska auktoriteten, den musikaliska grunden, den musikalista... you name it jag saknar det. Men samtidigt k�nner jag att det blir ingenting om jag inte tar "en massa praktiskt ansvar" f�r tr�ffarnas genomf�rande.


Sen ska jag beklaga mig:
N�r det blir s� att jag ser suckande "ska vi inte spela snart-blickar" h�r och var, h�r ot�ligt plinkande, st�rs av "lyssna p� mig. Nu ska JAG sjunga" och slutligen bevittnar hur n�gra (f�r all del glatt och entusiastiskt) spelar iv�g och tillfredst�ller sina egna musikaliska lustar utan en tanke p� vad andra ska/vill/kan g�ra. D� k�nner jag att va f-n ska jag f�rs�ka ordna n�got f�r "alla" f�r. Jag sk-ter i det h�r och g�r n�got som jag tycker �r kul ist�ller f�r att f�rs�ka ordna n�got f�r andra.

Min nuvarande st�ndpunkt �r denna (jag kanske kan �ndra mig):

1) Jag t�nker driva forumet vidare.

2) Jag t�nker inte l�gga tv� str�n i kors f�r att det ska bli n�gra fler m�ten.

3) Blir det n�got mer m�te, s� kommer jag (om det passar)

4) Jag kommer inte att ta n�gon ledande roll p� ett s�dant m�te.

5) Jag tr�ffar g�rna kommission�rer och spelar tillsammans med dem i olika konstellationer.
_________________
N�got slags initiativtagare